Eulogy [Demo]

Eulogy [Demo] by markusjohansson

Your motorcycle's burning
And you've busted through the fence
Cold outside, the wind is blowing
The sun ain't up just yet
Somehow you had it coming
I can't say that I'm surprised
Now there's nothing left to say except goodbye

You spoke to me in hindi
When you loaded up your gun
I took a shot and blew my head
Then I tried to crawl back home
The rain was coming down hard
And my face was in the mud
You just sat there waiting for the flood

Remember that old house
That your friends used to keep
Once you jumped out the window
And smashed into the street
I think at least you broke your nose
And your cheek was wet from tears
Your crying is still sounding in my ears

Doctors all around you now
Syringes in your arm
As you plunge into the darkness
To become a distant star
The last i heard about you
Was that you were shaping up
Well i guess that you ran out of luck

Your motorcycle's burning
And you've busted through the fence
Cold outside, the wind is blowing
And the sun ain't up just yet
I sometimes think about you
And I hope your kid is fine
Take care until I see you down the line

När Grungen kom till byn... Pt.1

Min favoritepok i hårdrockshistorien är utan tvekan skarven mellan 80- och 90-tal. På bara några år ändrades allt. Banden som var superheta -89 var inte värda vatten -93. Plötsligt sket kidsen i om du hade ett snurrande trumpodie och skräddarsydda skinnbrallor. Regler skrevs om från grunden och flanellindustrin vädrade morgonluft.

Jag minns, och detta är inget jag är stolt över, hur jag bytte in merparten av min skivsamling för att göra mig av med mitt skamliga förflutna som hårdrockare. Mötley Crue kunde omöjligt samsas med Pearl Jam i CD-hyllan.

Det intressanta uppstod när 80-tals banden försökte göra grungeskivor. De famlade i totalt jävla mörker med nedstämda gitarrer, dissonanta riff och det plötsliga kravet på insiktsfull lyrik.

Vad skulle man göra i Nikki Sixx ställe?

Man lär ju hänga på tåget liksom, det går ju nu. Grungetåget.

Säga vad man vill, men nog fan fräser det till i mustaschen!

We'll Walk Through The Thunder, Me And My Brother [Demo]

We'll Walk Through The Thunder, Me And My Brother [Demo] by markusjohansson

Thoughts colliding turn to discord in my ears

I can tell you're smelling all the chemicals in here

It's her way of disappearing, a way out of this hell

When the black birds are building their nest in my head

Whispering of suicide and plans that went wrong

Words that I can only pronounce in a song

So I pull the curtain down and stay in my bed

I'll try to focus on the good things instead

We'll walk through the thunder, me and my brother

All the time

Here comes another morning, I stumble down the stairs

People on the bus, I look down as they pass

Turn the music up loud, see myself in a frame

How we all think we're special, how we all look the same

Simple minds and simple needs, acting like we're free

Bodies piling up outside while we watch TV

Black bird on the balcony, black bird in the tree

Black bird is the feeling growing in me

Håll det äkta

Ligger salongsberusad i sängen och räknar Hjärtattack låtar. Tror att vi har skrapat ihop 10 stycken hitills. Inte illa. Nu saknar vi en trummis bara...

Avslutade på 91:an... Thomas Meyer slöt upp och gjorde kvällen fulländad!

Location:Skärlingebacken,Bandhagen,Sverige

The Bizniz

Vid några få tillfällen har jag stött ihop med folk som på riktigt verkar i musikbranchen (själv opererar jag i något slags ingenmansland och kan därför observera med en utomståendes ögon). Enligt mina betraktelser verkar det som att det bästa sättet att döda ett musikintresse är att ha det som sitt levebröd.

Tänk er en kallsvettig A&R i publiken som stressigt tar några bilder med sin iphone, sippar på bjudölen för att sedan svepa febrigt med blicken efter någon stjärt att slicka, alternativt snacka skit om någon stackare som inte säljer längre.

När man bevittnar ett sådant skådespel vet man att det egentligen aldrig handlar om musiken. Bara pengar.

Ikväll spelar jag in punklåtar under Eriksdalsskolan. Keeping it real!

Location:Skärlingebacken,Bandhagen,Sverige

Tom Waits

Fuck vad man kan bli golvad av musik. Att Tom Waits är ett geni har jag vetat ett tag, dock har han under en period fallit ur mitt medvetande fram tills alldeles nyligen.

Den eminente Tony Naima gästade oss (The Medicine Show) på Marie Laveau för ett tag sedan och då körde vi ett par låtar från "Closing Time". Vi gjorde en riktigt grym version av "Martha" bland annat. Detta medförde att jag återigen besöker Tom Waits träskmarker dagligen. Jag har således kommit hem.

Den här intervjun med mannen i fråga är ju sensationell:

Allt du behöver på Spotify: Tom Waits (Nödvändigheter)

Möt mig... Som jag är!

För tillfället är mitt jobb min hobby. På riktigt. Tillsammans med fantastiska elever och lärare på S:t Eriks gymnasiesärskola, medverkar jag i föreställningen "Möt mig... Som jag är".


Eleverna har själva skrivit alla texter och jag har hjälpt till med musiken till några av låtarna. Med risk för att låta religös så har det sällan känts så meningsfullt att hålla på med musik.

Teater Replica, Hantverkargatan, Onsdag 13.00. Gratis inträde!
Vill du komma? Skriv en kommentar så bokar jag plats!